Vill hem och gosa när jag ser den här videon på Presley.
Haha åh, vilken söt en kisse. :) De är så spontana av sig och lite tankspridda ibland. Är charmigt när det ibland verkar som att varken en själv eller de vet vad dem ska göra härnäst. :)
Jo, lite jobbigt är det väl, har blivit ganska van vid det dock, så det får gå. Hjälper inte att det varit ganska varmt heller, rummet har varit bastuliknande vissa nätter. Menmen, förr eller senare får man sin sömn. :)
Jo, jag gillar också katter något oerhört personligen. Rimmar inte så bra med min astma/allergier tyvärr, men det är så söta djur så det gör inget att man kommer därifrån lite småförkyld och så. Jag och min syster brukar vara överens om att jag ska stänga dörren och så till rummet där jag sover på nätterna, så att jag inte ska reagera. Oftast slutar det dock med att någon följer med in, sen "kan" jag ju inte stänga dörren för de måste kunna komma iväg till sina lådor (är ju omöjligt att lyfta ut dom igen ;) ), och sen på morgonen ligger där två-tre katter och en hund i sängen också. Systern brukar inte vara så glad på mig. ;)
Och jo, tyvärr måste man ju skicka iväg några, de skulle inte ha några katter alls från början, nu har de fyra inneboende plus dem fyra kattungarna som kom i våras. Så, det är som det är. Hade jag tålt dem hade jag plockat upp alla fyra personligen. :)
Skönt att höra att texten ser någorlunda rätt ut någonstans i alla fall, så det inte bara är jag som har fått för mig att jag har radbrytningarna med. Blev lite osäker på om det möjligtvis bara var i mitt huvud jag placerade ut dem. ;)
Så... där var ett meteorregn? Herrjösses, jag såg något snabbt som sköt över en bit av himlen och trodde det var ett stjärnfall. Sedan såg jag ett par till under en relativt kort period och började tro att det bara var min syn som bråkade med mig eftersom jag var lite halvtrött. Men nu ordnade du ju upp den tveksamheten för mig, så ja det får jag allt påstå att jag gjorde! :)
Men nu har jag skrivit en halv bok till kommentar igen, som kommer vara så snygg när den hamnar i kommentarsfältet! Får väl spara lite på tangentbordet, så alla mina bokstäver fungerar till nästa gång också! Önskar god kväll nu då, själv vaknade jag för en timme sen eller så, så det blir nog en lång natt! ;)
"Turligt" nog så fick jag min astma/allergier när jag var väldigt ung, så jag fick vänja mig vid att det var så redan från början. Men det var ändå ganska tufft, min mormor och morfar hade en katt som mer eller mindre alltid låg och sov på mig när jag vaknade på morgonen. Eftersom jag mer eller mindre bodde där så fick den flytta när jag blev sjuk. Och även om den flyttade inom släkten så jag träffade den så var det ändå svårt att acceptera. Men det var någon form av barnastma jag hade som ju delvis växer bort med tiden. Så idag får jag bara allergiska reaktioner och blir grymt förkyld. Eller ja, inte förkyld kanske men liknande symptom. Det gör att jag kan ha mer kontakt med husdjur idag vilket jag är glad för. Är bara lite försiktig när jag exempelvis ser efter någon annans djur och jag är ensam, ingen bra idé att få ett astma-anfall då liksom. :)
Fiskar är fina, det enda jag kan sakna med dem litegrann är att man inte får någon direkt kontakt med dem. Och att det inte är så spännande att byta vatten. ;)
Iofs är väl inte mina husdjur så kelvänliga heller, har tre stycken sköldpaddor. Men den äldsta har jag haft sen jag var drygt fem, så hon är runt nitton år (var runt två år när vi fick henne). Så henne känner jag ändå en koppling med även om det inte är ett socialt djur så. Lite bortskämd är hon dock allt, hon brukar sova bredvid mig på en egen kudde. :) (hmm, jag kommer nog bli en galen sköldpaddsgubbe när jag blir gammal!)
Haha, se där! Nej då var jag överraskande mycket på rätt kurs för att vara mig! Såg nog en fyra-fem korta sträck över himlen. :)
Hehe, tur det, jag har ganska svårt att hålla mig kort. Har så lätt för att... Ehm, vad ville jag nu ha sagt?... just det, spåra iväg!
Nja, jag älskar verkligen djur så det suger fortfarande ibland. Men det var ju definitivt lättare att tackla det eftersom det var så under min uppväxt. Hade jag fått det nu och jag haft massa djur hade det nog varit jobbigare att hantera. Så ödet spelade mig ett grymt straff, men det var snällt nog att göra det när jag var så pass liten så jag inte riktigt förstod. ;)
Men så länge jag klarar mig på sköldpaddor och husflugor här hemma så kan jag umgås med djur när jag hälsar på andra, vilket ju är trevligt. :)
Och, *ta i trä*, min lillasyster har haft sina två kaniner här i lägenheten snart ett år, och jag har klarat mig från att reagera med dem så länge jag inte är dum och myser med dem för mycket och för länge (vilket jag förstås ofta gör, jag är nog lite dum ändå ;) ) .
Har tre stycken sköldpaddor (tre olika sorter, en grekisk landsköldpadda, en rysk stäppsköldpadda och en afrikansk sporrsköldpadda), två av dem är modell större (drygt 19 och 18 år) och den sista är väl runt ett halvår och en riktig miniatyr. Men nej, gosiga kan man nog inte kalla dem. Man kan ju klappa dem lite på huvudet och så, men det är inte så värst omtyckt. Kan handmata dem dock, vilket ju är lite skoj och man får ändå lite kontakt. Sen passar dem lata mig ganska väl, spenderar stora delar av dygnet med att sova. ;)
Och se där, spårade iväg igen, när jag skulle säga att det var bra att du också kan spåra iväg! Man behöver nog kunna göra det lite grann, om inte annat bäddar det för intressanta diskussioner. :)
Jo, även om man inte tål djur så går man ju emot sin egen kropp om man tycker om dem. Det får vara värt det liksom, vilket kanske inte är något bra sätt att tänka alltid då det kan gå väldigt fel, men ändå. :)
Jag klarar mig relativt bra, så länge jag inte har djuren i ett litet stängd område och efteråt byter kläder samt tvättar händerna. Och står emot instinkten att klia sig i ögonen innan man tvättat händerna, vilket jag ofta kommer på efteråt när ögonen kliar som galningar. :)
Jag valde faktiskt inte att ha en sköldpadda då när jag var yngre, var genom min morbror vi fick en möjlighet att få en. Var ju perfekt, och ett av få djur jag tålde (förutom exempelvis ormar då, fast jag klarar inte av att mata något med levande djur. Klarar tusan inte ens att ta ihjäl flugor, så det var liksom inte ett alternativ). Men jag är glad att det blev så, nu har det ju blivit två till och det är rätt roliga djur att se efter. Och jo, det är sött att handmata dem, så länge man undviker att fastna med fingrarna i deras mun i samma veva. De tänker inte på vad det är dem biter i, så dem brukar snarare sätta fram tassen mot fingret och trycka ifrån hårdare för att dra av vad dem tror är sallad. ;)
Jag studerar lite halvt om halvt, hade som sagt vissa bekymmer med skolan (nämnde i en tidigare kommentar, fast till ett nyare inlägg här :) ) , så har försökt läsa ikapp lite av det. Men nu på sommaren har jag bara varit ledig, och kollat efter min lillasyster mest, får se vad det blir av med studierna nu under närmsta året. :)
Vilken linje är det du läser? :)
Mjo, så länge man är lite försiktig så är det inte så farligt. Nej, det är inte vidare mys, jag har rätt känsliga ögon (tydligtvis), och det i kombination med att ögonen gärna vill klia framförallt när jag varit i kontakt med något jag inte tål gör ju att jag ofta kliar ögonen av mig. Så irriterande och svårt att undvika att klia och desto mer man kliar, desto värre blir det ju. Snacka om ond cirkel. :D
Nej, nu vet jag ju att det finns frystorkade insekter och liknande man kan mata med, men då skaffar jag hellre en leguan istället, eftersom de är vegetariska. Min syster hade en sån när vi var yngre, rätt trevligt djur det med. :)
Njäe, deras mun påminner lite om en fågelnäbb, också har de lite sågtandsformade käkar för att kunna riva av sallad och liknande. Den äldsta, hon biter riktigt hårt också! Gäller bara att stå emot instinkten att rycka undan fingret om de får tag om det, är ju risk att man skadar deras nacke eller så. Man får helt enkelt gilla läget och möjligtvis lyfta på dem lite, det brukar få deras tankar på annat och dem släpper taget. Tur det inte är snappsköldpaddor eller vad dem nu heter, som delar floder med alligatorer. De hade nog inte släppt taget i första... err.. taget!
Jo, studierna får lösa sig på något sätt, vid något tillfälle. Det blir säkert bra :)
Låter ju faktiskt logiskt, du verkar vara en mycket kreativ person. Såg några filmer du hade på Youtube, helt klart imponerande. :)
Skönt att du trivs där så bra, det är ju oerhört viktigt att allt runtomkring också stämmer förutom det man studerar till. Inte hälsosamt att inte trivas. Blir alltid grymt imponerad av någon som kan sjunga / spela instrument också, då det inte är någon talang jag besitter. Jag kan riva av ganska hyfsade solon på luftgitarr, men utöver det låter instrument bäst när jag lämnar dem ifred. ;)
Man tycker ju det! Jag menar, kliar det lite på armen så kliar man tillbaks lite och allt är frid och fröjd. Men ögon kan vara ena speciella typer alltså!
Ja, det var en grön leguan vi hade, är en form av ödla. Kan bli ganska stora, vår var väl runt 1.40 med svansen (som är lite mindre än halva längden). Åt liknande med sköldpaddorna, gurka, sallad och så + en mängd med tillsatser. Är lite svårare att sköta om, men de blir riktigt fina. :)
Riktigt så farligt är det nog inte. :D Blir ett litet märke, men inget har gått sönder på mig ännu iaf! Och jo, man vill rätt gärna rycka undan fingret, jag är bara lite bekymrad att det inte är så hälsosamt för deras kropp, så jag brukar kämpa emot instinkten. Längesedan jag blev biten nu dock, vi samarbetar rätt bra nuförtiden. :)
Tror jag säkert du skulle kunna göra, verkar som sagt vara mycket kreativ av dig. Och nu är jag väl iofs ingen proffstyckare, men för en lycklig amatör som mig själv tycker jag att det låter riktigt bra. :)
Jo, tyvärr är det så. Var nog ingen som stämde mig vid födseln så jag lyckades inte plocka upp något artistiskt drag! Min mormor och morfar ville alltid att jag skulle spela dragspel när jag var liten, och gå med i ett dansband. Blev inget av det. ;)
Visst är luftgitarr det. Så länge det sker utan för många åskådare så... ;)
Nej, de kan bli ganska stora. Kan säkerligen bli ett par decimeter större än vad han var. Så det blir rätt stabila djur, men vegetarianer som sagt så relativt ofarliga. Man får akta sig för svansen bara och hålla klorna välklippta. :)
Så lite så, bara sanningen ju. :)
Haha, jo det hade det kanske varit. Är inte så mycket för dansband själv, men hade jag haft talangen för det hade jag nog ställt upp på det bara för deras skull. Och mjo, det är ju inget heltokigt instrument. Vet dock att när man är nybörjare är det inte så kul att vara runt vissa instrument. Min syster spelade cello och saxofon, och även om det lät bra mot slutet så var det lite jobbigt från början. ;)
Jo, men fina samtidigt. Inte farlig så, men det blir en rätt bra snärt från en svans på 70 cm, och de är rätt starka i den också. Använder den som försvar när de känner sig hotade. Jag passerade förbi min syster vid ett tillfälle när hon stod och pratade i telefon och hade ödlan över axlarna. Fick mig en rätt så god smäll över kinden och halsen, då den tydligen inte kände sig säker. Och då var jag ändå rätt bra kompis med honom så jag hoppas att han höll igen lite! :)
Jo, jag hör oftast inte så bra när något är ostämt eller toner är fel och så, men på vissa instrument är det så avslöjande att till och med jag märker det! Det är bland de instrumenten iaf, och jag minns att jag verkligen avskydde en låt under tiden hon spelade saxofon. Minns inte vilken det var, men vid det laget att hon kunde spela den var det knappt att jag ville lyssna! ;)
Men som sagt, blev rätt duktig efter ett tag och då var det mycket mer överkomligt. :)
Äldre syster så jag fick helt enkelt gilla läget, men hon stod ju ut med mig också, jag hade säkert mina störningsmoment. :)
Jag vågade aldrig ge mig på instrumentet alls, men jag hade säkerligen nått fram till liknande resultat. Hade man haft hörselkåpor på så hade man ju alltid kunnat föreställa sig att man jammade loss iofs? :)
Jo, det tror jag allt. Jag vet inte hur svårspelat det instrumentet är egentligen, men du hade säkerligen klarat ut det. Hade jag haft ett ljudisolerat rum hade jag också gett mig på att försöka! ;)
Nja, lite samma här. Var inte jätte illa, men jag bara följde med rätt ofta istället för att käbbla om saken. :D
Jo, mer kontrollerat kaos på en musik-skola. Och jag är rädd att jag bevisar min totala musikaliska icke-talang, genom att bli portad därifrån som ett hopplöst fall. ;)
Jo, det fick vi. Jag fick bara följa med första gången dock... Nej, riktigt så illa var det inte :D Var väl piano, gitarr och olika slaginstrument vi fick pröva på. Var inte helt vilsen, sen när vi hade musik på högstadiet hade jag fått VG i kursen enligt läraren (träffade honom ett år senare), om jag bara varit omkring mer i nian. Blev lite fundersam i samma veva dock, hade samma lärare i bild men det nämnde han inget om. Så jag var nog inget konstverksgeni. ;)
Lite lustigt dock, så många gånger har jag hållit i en gitarr, men jag vet ännu idag knappt vilket håll jag är mest bekväm att spela på. Är vänsterhänt, men jag är lika... dålig på båda hållen! Jag ser ut som ett förvirrat vrak om någon ger mig en gitarr. :( :D
Så illa kan det nästan vara iaf! ;) Nej, min redan låga tro på mina ritförmågor knäcktes totalt. ;)
Mja, jag fick inte VG! :O Hade fått VG, var för mycket frånvaro bara p.g.a. andra orsaker. Var nog främst på piano/keyboard som jag klarade mig bra, var ju mest likt ett tangentbord. ;) Och nu menar jag förstås ett tangentbord att skriva på datorn med, jag inser vad översättningen på keyboard blir :O
Tro mig, det förvirrar mig med. Är nog inte riktigt säker på vad som är mest bekvämt, p.g.a. mina dåliga kunskaper i instrumentet. Känner liksom inte vad som känns bäst. Eller så är det helt enkelt så att båda hållen känns lika "bra", och att jag hade kunnat lära mig att spela på vilket som. Jag vet inte, även läraren var lite förvirrad på min osäkerhet. Nog hos mig problemet ligger. ;)
Haha nej, men mitt liv som konstnär var nog över långt innan det började. ;) Jo, jag var mest nöjd över att han kom ihåg mig och tyckte jag skötte mig utmärkt NÄR jag väl var där, som han uttryckte det till min dåvarande chef på en praktikplats. :)
Haha, nu är vi tillbaka till makaronerna igen! Jag tycker att jag nästan var duktig som klarade av att spela lite piano iaf. ;) Försökte inte vara fyndig, såg bara efter att jag skrev meningen att det såg helt fel ut, och det hade ju bara blivit måttligt förvirrande om det verkade som att jag anspelade på vad översättningen blir. Det är klart att ett tangentbord är likt ett tangentbord liksom. ;)
Jag vet då inte, tror nog gitarren vi har ligger bra där den är, med nöjda grannar som resultat. För att överhuvudtaget lära mig snackar vi många timmar, sen det gånger två.... Ingen tid över att lata ju, och det vore illa! :O
Haha jo, man skulle nog bara ha varit där oftare också, men man hinner ju inte med allt... ;)
Njaaa, ett tangentbord är nog alltid ganska likt ett tangentbord, så länge det är samma form av tangentbord så. Glasklart! :O
Jag vet inte hur det ligger till idag faktiskt, skulle nog behöva ett par timmar för att komma in i spelandet igen, är så länge sen. Men när det gäller ett piano så vet jag i alla fall vilken sida av det man helst ska sitta vid. ;)
Jo, det är ju ändå en heltidssyssla tillsvidare, även om det inte är ett framtida yrke. Och för husfriden är det nog säkrast så. :D
Med tanke på mina begränsade kunskaper är jag rätt stolt att jag vet att man ska ha tangenterna närmst sig vid ett piano! Ehm, visst är det så? :(
Hmm, vet inte. Ska nog finnas något billigt keyboard någonstans, fast om jag försöker och misslyckas kan ju ju inte längre lura mig själv att jag nog hanterar det! Osäker på om jag vill krossa min sista lilla minimala musiktalang än! ;)
Du, vet du vad... Sist jag satt vid ett piano.. urgrym alltså, stående ovationer... ;) Då kände jag att, nä det här är nog toppen, dags att gå i pension. Sedan dess har denna dagen varit helgdag i Sverige, så det var en rätt stor händelse alltså.. true story! ;)
Och jo, vid ett piano så har jag koll på vilket håll man spelar på, tro det eller ej. :D
Jag gillar också hur du redan har sådan pejl på mina musikkunskaper så att du villigt avråder mig från att testa, för att du ser vilket fiasko det skulle vara. ;)
Jag glänste säkert femton-tjugo sekunder! Sen att det var för att jag parkerade min tröja för nära en strålkastare är ju helt utanför diskussionen i sig! :O
Det ska nog mycket till för att jag ska bryta mig ur pensionen och slänga fingrarna över ett piano igen. Tyvärr var ju det här på en tid före inspelningsmedia (ja, jag tänker låtsas som att kassettbandspelare och liknande inte fanns!) så det finns ju inga ljudloggar på mina mästerverk heller. :(
Aha, så du menar att om jag försöker igen, och det låter som det värsta som någonsin blivit producerat, så kan jag påstå att jag bara... glömt? :O
Nevermind, jag tror jag tappade bort mig själv lite grann också, hade en tanke från början men... ja, förlåt :D
Ja, hade jag bara haft min peak tio år senare, så hade det säkert varit lätt att lyssna på. Hade varit megahits på Youtube liksom, men... sånt är livet. Du är den första som får meddelande om min comeback om det sker dock! Och vad bra, jag kommer behöva ha en bra ursäkt förberedd. ;)
Bara att köpa en kalender och börja markera möjliga datum. Jag gör nog inte comeback måndag-fredag eller söndagar, då sover jag mest, och utöver det kommer nog inget hända innan 21 eller efter midnatt, för då sover jag, men allt däremellan är öppna möjligheter! :)