Idag för exakt ett år sedan ..
.. så satt jag och höll din hand.
Mormor satt på andra sidan och tittade på dig, jag såg i hennes ögon hur alla era minnen rusade förbi i hennes huvud. Jag kämpade för att hålla tårarna tillbaka, jag ville vara stark för dig och för släkten. Släkten som för övrigt stod runtomkring och grät. Vi alla bad att du skulle få mer tid. Ändå ville vi att allting skulle ta slut fort, så du slapp lida.
Vi försökte ge dig vatten med ett sugrör, men du var för svag. Du kunde inte ens ta emot vattnet trots att vi hjälpte dig. När jag satt där och höll din hand insåg jag också, att du brukade alltid fråga mig vart jag hade mina vantar, eftersom att jag var så kall om mina händer. Den kvällen var det DU som hade alldeles iskalla händer.
Bästa vän.
Mormor satt på andra sidan och tittade på dig, jag såg i hennes ögon hur alla era minnen rusade förbi i hennes huvud. Jag kämpade för att hålla tårarna tillbaka, jag ville vara stark för dig och för släkten. Släkten som för övrigt stod runtomkring och grät. Vi alla bad att du skulle få mer tid. Ändå ville vi att allting skulle ta slut fort, så du slapp lida.
Vi försökte ge dig vatten med ett sugrör, men du var för svag. Du kunde inte ens ta emot vattnet trots att vi hjälpte dig. När jag satt där och höll din hand insåg jag också, att du brukade alltid fråga mig vart jag hade mina vantar, eftersom att jag var så kall om mina händer. Den kvällen var det DU som hade alldeles iskalla händer.
När mamma sa åt mig att gå hem, så vägrade jag först. Men hon övertygade mig om att du skulle klara natten, så jag gick. Dumma, dumma jag gick och en halvtimma senare .. dog du. Precis på det klockslaget då jag somnade, och min kusin vaknade, vi kände att det var något skumt.
Jag minns så väl hur du sa till mig "Älskade vän, du får inte lämna mig". Och jag lovade, att det skulle jag inte. Men sen lämnade du mig .. Visserligen lämnade jag dig den kvällen, men jag var dum och gick på det mamma sa, jag skulle ha stannat oavsett.
Jag minns så väl hur du sa till mig "Älskade vän, du får inte lämna mig". Och jag lovade, att det skulle jag inte. Men sen lämnade du mig .. Visserligen lämnade jag dig den kvällen, men jag var dum och gick på det mamma sa, jag skulle ha stannat oavsett.
När mamma berättade på morgonen vad som hänt, började jag storgråta, ville inte tro att det var sant. Vi gick upp till erat hus på kullen och där låg du på din sjukhusbädd som då helt plöstligt hade blivit en dödsbädd.
Du somnade in i ditt hem, med din familj runt om, precis som du ville.
Du somnade in i ditt hem, med din familj runt om, precis som du ville.
Även om du somnade in med ett leende på läpparna och även om du hade en fin vit kostym på dig, så var det svårt att se dig så där. Det blev ännu värre när de sedan kom för att hämta dig och bara täckte över dig med ett vitt lakan. Dem gömde dig, kändes det som.
Som om Gud hade skickat någon för att hämta den finaste ängeln som någonsin funnits. Vi fick behålla dig i 94 år, nästan 95. Sen togs du tillbaka till himlen.
Idag tvingades jag lyssna på "Have Yourself A Merry Little Christmas" och igår tvingades jag lyssna på "Nu Tändas Tusen Juleljus", de enda två låtarna jag absolut inte kan lyssna på. Anledningarna till varför, finns, men jag tänkter inte skriva dem. När jag hörde dem försökte jag verkligen hålla allt tillbaks, jag menar jag kunde inte direkt börja storlipa i en kyrka, men jag föll en och annan tår. Och jag låter allting komma ut nu istället. Jag sitter i din gula kofta som du ofta hade på dig, och bara tänker på dig helt enkelt. Tänker på den här kvällen för exakt ett år sedan. Kvällen som verkligen kom att förändra mig och mitt liv ..
Jag vill bara att du ska veta .. att jag saknar dig. Det går inte en dag utan att jag tänker på dig och tänker på vad du skulle ha tyckt om mig nu, om du skulle vara stolt över vad jag åstadkommit. Alla där hemma saknar dig också, du är oerhört saknad här på vår moder jord.
Idag tvingades jag lyssna på "Have Yourself A Merry Little Christmas" och igår tvingades jag lyssna på "Nu Tändas Tusen Juleljus", de enda två låtarna jag absolut inte kan lyssna på. Anledningarna till varför, finns, men jag tänkter inte skriva dem. När jag hörde dem försökte jag verkligen hålla allt tillbaks, jag menar jag kunde inte direkt börja storlipa i en kyrka, men jag föll en och annan tår. Och jag låter allting komma ut nu istället. Jag sitter i din gula kofta som du ofta hade på dig, och bara tänker på dig helt enkelt. Tänker på den här kvällen för exakt ett år sedan. Kvällen som verkligen kom att förändra mig och mitt liv ..
Jag vill bara att du ska veta .. att jag saknar dig. Det går inte en dag utan att jag tänker på dig och tänker på vad du skulle ha tyckt om mig nu, om du skulle vara stolt över vad jag åstadkommit. Alla där hemma saknar dig också, du är oerhört saknad här på vår moder jord.
Vet inte vad mer jag ska skriva. Jag längtar tills den dag vi möts igen! Love. ღ
Bästa vän.
Kommentarer
Postat av: Matilda
Så himla fint skrivet hjärtat! Jag började gråta!<3 Finns här om du behöver prata :) <33
Postat av: Johanna
Saknaden är verkligen enorm ♥
Trackback