A Lion Called Christian.

Det här har jag glömt att visa er.
När en dam vid namn Sara var här häromdagen, så visade hon mig det här klippet på youtube. Det är bland det finaste jag sett och jag satt verkligen och grät åt den här videon. Jag tänkte att "äntligen finns det någon som förstår mig". Det finns de som faktiskt förstår hur mycket ett djur betyder för en. Och inte bara det, i den här videon visas det hur mycket ett djur faktiskt kan tycka om en människa.

A Lion Called Christian har de döpt den här händelsen, eller vad man ska kalla det, till. Idag fick jag en bok av Sara som handlar om Christian och den ser jag med glädje fram emot att läsa. Titta på videon och gråt lite ni också. Det är en väldigt fin film om två män som tar hand om ett lejon. När lejonet, Christian, växer upp tvingas de lämna ifrån sig honom så att han kan växa upp bland andra lejon och leva ett "vanligare" liv. De här två männen kommer tillbaka ett år senare för att hälsa på honom .. sen får ni se själva. Wah, det är så fint!

Hur ser ni på det här med djurtestat smink?

Usch, just nu känner jag mig jättehemsk. Det här med djurtestat smink, man tänker inte alls ofta på det. Det var först nu när jag såg två bilder som berörde mig väldigt mycket som jag tänkte till. Stackars djur. Och jag kallar mig själv för djurvän?

Sitter och läser på en lista om smink-produkter som har blivit godkända och uppskrivna på en lista över smink som inte har testats på djur. Jag kan ju säga att jag tänker slänga en hel del utav det smink jag äger nu. Onödigt kan ni tänka, men jag tycker så otroligt synd om dessa djur. Och jag blir arg på mig själv för att jag inte har tänkt på det innan. Sånt här vet man ju!

Min favorit foundation, Dream Matte Mousse, från Maybelline New York kommer jag inte att använda mer. Jag tänker använda upp det jag har kvar, men sen tänker jag inte lägga mer pengar på den. Jag tänker från och med nu bara köpa smink som jag vet inte har djurtestats.




Stackars djur. Smink som inte har djurtestats hittar ni HÄR.

"Jag har handlat för mitt folk och min kulturs bästa. Därför anser jag att jag ska bli frikänd." - Breivik.

Följer ni rättegången angående Anders Behring Breivik och massakern i Norge förra sommaren?
Det gör jag, trots att jag blir arg över allt han säger. "Jag har genomfört det mest sofistikerade och spektakulära attentatet sedan andra världskriget", säger han. Han har även sagt att han skulle kunna göra om det och han ångrar sig inte ett dugg.

Jag minns när det här kom på nyheterna för första gången. Det var i somras, det var fint väder och det var på ett födelsedagsfirande hos min kusin. Vi satte oss ner för att titta på någon film på tv tror jag, och helt plötsligt blev det nyheter och det kändes som att hela världen hade rasat samman. Det var sådant hysteri och sån kaos. Mina vänner från Norge bad och hoppades på att just deras vänner inte hade mist livet på Utöya, tyvär hade en av dem gjort det. En oskyldig tjej, och så många andra, miste livet för att någon som trodde han gjorde världen en tjänst.

Men enligt Breivik så har inte han fått berätta sin historia, och han begär inte heller att alla ska förstå varför, men i rättegången säger han "Jag framstår ju som sinnessjuk" och skrattar. Ja, det är väl inte så konstigt? Men det som gör mig mest arg är nog när han säger "Folk som kallar mig ondskefull har inte insett skillnaden mellan brutalitet och ondska". Dock kan jag inte förklara vad det är som gör mig så arg, för man kan aldrig förklara känslor tillräckligt bra så att andra ska förstå. Men .. det gör mig arg, helt klart.

Personligen förstår jag inte hur man kan ta en annan människas liv, och så unga liv dessutom. De hade hela framtiden framför sig och allt bara försvann helt utan förvarning. Och de andra som överlevde får ju leva med det här och bära med sig det hela livet. De kommer alltid ha en bild i huvudet av hur deras vänner sköts ihjäl, stackare. Jag lider med anhöriga och hoppas att Breivik får det straff han förtjänar.

Inatt, 02:20, för hundra år sedan, sjönk Titanic.

Titanic är nog den mest sorgliga filmen som någonsin har gjorts. Jag älskar filmen och den har alltid stått högt upp på min favorit-lista bland filmer. 1912 var det året Titanic sjönk, 100 år sedan.
Historien kring det här har alltid intresserat mig. I vintras satt jag till och med och sökte upp alla överlevande och vilka som var svenskar, osv. För mig, var det jätteintressant. En dröm jag haft sen jag var liten är att få åka ner och se vraket, en extremt läskig dröm då jag skulle få panik så långt under vattnet. Men drömma får man. Ja usch, Titanic in my 

Min klasskompis Pontus berättar om tiden som cancersjuk.

Grattis på 17-årsdagen, kära kusin. ♡


Vi var söta när vi var små i alla fall, hahah.
Jag hoppas du får en kalasbra dag.

Grattis på 96-årsdagen, morfar. ♡

Idag skulle du, min finaste ängel och bästa vän, fyllt 96 år.
Grattis på födelsedagen!
Om jag kunde skulle jag skicka en ask med godishallon till dig.
Jag hoppas du har det bra där du är. 
Vi ses snart igen.
Jag älskar dig.


You're not coming back, I've got a reason to cry. ღ

Finner inte de rätta orden just nu. 
Tror inte någon gör det. Jag tror inte någon riktigt har förstått det.
Hur som helst, så sänder jag många tankar och styrkekramar till nära och kära.
Hoppas du är på en mycket bättre plats nu. Vila i frid, Joel! ღ

Vila i frid, Tobias Frödeberg. ღ

Idag för exakt ett år sedan ..

.. så satt jag och höll din hand. 
Mormor satt på andra sidan och tittade på dig, jag såg i hennes ögon hur alla era minnen rusade förbi i hennes huvud. Jag kämpade för att hålla tårarna tillbaka, jag ville vara stark för dig och för släkten. Släkten som för övrigt stod runtomkring och grät. Vi alla bad att du skulle få mer tid. Ändå ville vi att allting skulle ta slut fort, så du slapp lida. 
Vi försökte ge dig vatten med ett sugrör, men du var för svag. Du kunde inte ens ta emot vattnet trots att vi hjälpte dig. När jag satt där och höll din hand insåg jag också, att du brukade alltid fråga mig vart jag hade mina vantar, eftersom att jag var så kall om mina händer. Den kvällen var det DU som hade alldeles iskalla händer.
När mamma sa åt mig att gå hem, så vägrade jag först. Men hon övertygade mig om att du skulle klara natten, så jag gick. Dumma, dumma jag gick och en halvtimma senare .. dog du. Precis på det klockslaget då jag somnade, och min kusin vaknade, vi kände att det var något skumt.
Jag minns så väl hur du sa till mig "Älskade vän, du får inte lämna mig". Och jag lovade, att det skulle jag inte. Men sen lämnade du mig .. Visserligen lämnade jag dig den kvällen, men jag var dum och gick på det mamma sa, jag skulle ha stannat oavsett.
När mamma berättade på morgonen vad som hänt, började jag storgråta, ville inte tro att det var sant. Vi gick upp till erat hus på kullen och där låg du på din sjukhusbädd som då helt plöstligt hade blivit en dödsbädd. 
Du somnade in i ditt hem, med din familj runt om, precis som du ville.
Även om du somnade in med ett leende på läpparna och även om du hade en fin vit kostym på dig, så var det svårt att se dig så där. Det blev ännu värre när de sedan kom för att hämta dig och bara täckte över dig med ett vitt lakan. Dem gömde dig, kändes det som.
Som om Gud hade skickat någon för att hämta den finaste ängeln som någonsin funnits. Vi fick behålla dig i 94 år, nästan 95. Sen togs du tillbaka till himlen. 
Idag tvingades jag lyssna på "Have Yourself A Merry Little Christmas" och igår tvingades jag lyssna på "Nu Tändas Tusen Juleljus", de enda två låtarna jag absolut inte kan lyssna på. Anledningarna till varför, finns, men jag tänkter inte skriva dem. När jag hörde dem försökte jag verkligen hålla allt tillbaks, jag menar jag kunde inte direkt börja storlipa i en kyrka, men jag föll en och annan tår. Och jag låter allting komma ut nu istället. Jag sitter i din gula kofta som du ofta hade på dig, och bara tänker på dig helt enkelt. Tänker på den här kvällen för exakt ett år sedan. Kvällen som verkligen kom att förändra mig och mitt liv ..
Jag vill bara att du ska veta .. att jag saknar dig. Det går inte en dag utan att jag tänker på dig och tänker på vad du skulle ha tyckt om mig nu, om du skulle vara stolt över vad jag åstadkommit. Alla där hemma saknar dig också, du är oerhört saknad här på vår moder jord.
Vet inte vad mer jag ska skriva. Jag längtar tills den dag vi möts igen! Love. ღ


Bästa vän.

What's going on?

And even when I go to sleep, I still can hear you voice. And those words, I will never forget.



I entered the room, sat by your bed all through the night.
I watched your daily fight, I hardly knew.
And still I hear your last words to me:
Heaven is a place nearby, so I won't be so far away.

Stop hating on Justin Bieber.

När jag såg den här videon blev jag rörd. När jag såg kommentarerna blev jag arg. 
Jag är inget direkt fan av Justin Bieber, men jag tycker inte att han är dålig på något sätt, för det är han inte. Grabben KAN sjunga, därför blir jag så arg när folk säger att han inte kan det. Han kan sjunga, sen gillar inte alla musiken, men det är fel att säga att han sjunger dålig. För seriöst, då är det ni som är tondöva. 
Och sen såg jag en kommentar där de tyckte att det var patetiskt av den här människan att göra en video om att folk ska sluta hata. Vad är det som är patetiskt med det? Det är väl jättebra att någon försöker i alla fall. Vad gör istället den personen som är så mycket bättre? Ingenting, den sitter bakom sin datorskärm och trycker ner han ytterligare. Säger att han ska ta det som en "man". Men nu är det såhär att Justin är ingen man, utan han är fortfarande en ungdom, en tonåring, ett barn.
Han har inte gjort er nånting, så hacka inte på honom. Snälla ni.
Finns så mycket jag vill säga om det här, men är alldeles för trött för att skriva. Hoppas i alla fall att ni tittar på videon och tar er en tankeställare. Godnatt!

Så bra. Anledningen till att jag vet vad jag vill. ღ

Vila i frid. ღ


Lägger en extra tanke på mina vänners mamma som gått bort.
Styrkekramar till er allihop!